Planeringen för veckan var fixad

Men jag har dåligt minne! Så jag hade missat att planera in viktiga saker som sjukgymnastbesök och utvecklingsamtal för att nämna några saker. Trots min almancka.

Men vad händer?

Huxflux blev vår ena hund halt i torsdags. Utan någon synlig anledning. Från att ha travat på under morgonpromenaden till att darrande inte vilja stödja på ena bakbenet. Det är en liten hund. Hon väger bara 3kg. Och någon gång som valp bröt hon frambenen vid olika tillfällen. Hon kom till oss via samma förening som Sparris,de hjälper hundar till nya hem. Jag målade ju så klart upp ett skräckscenario där hon brutit något när hon lekt med någon av de tre grabbarna.

Uppflugen i sängen

En liten hund med sköra ben kräver extra försiktighet. Vila och avvakta för veterinärbesök på måndag. Så rummen med sängar eller fåtöljer som hon brukar hoppa upp i ,hölls stängda till hennes stora besvikelse!  Lik förbaskat, i fredags morse fann jag henne utsträckt i dotterns säng. Dörren dit hade inte varit riktigt stängd. Då tänkte jag att så ont kan hon inte ha om hon kommer upp där. Men varför haltar hon då?

Ännu en genomgång

Jag klämmer försiktigt och böjer på benet inte en reaktion hon sover vidare. Men så råkar jag snudda bredvid svansroten. Oj DET gjorde ont. Och där ser jag en böld. Hon har fått infektion i en analsäck. Lilla älskade pluttan.

Telefonsamtal

Så istället för att göra det som planerats blev det att boka veterinärtid. Vår “husveterinär” har precis gått i pension. En fredag på något av de större ställena är inte vad våra hundar skulle uppleva positivt därför undviker vi det in i det längsta. Tack och lov fick vi tid hos en veterinär om väl känner till de skiftande förutsättningar omplaceringshundar kan ha. Så nu är allt skött och vårt lilla hjärta har fått den vård hon behövde. Dessvärre hann den svullna säcken spricka så det blev tratt, smärtstillande och penicillin. När de blir inflammerade så går det ofta fort och det kan vara svårt att upptäcka i tid.

Tacksam

Så nu sitter jag här mitt i natten med en litet ynklig vovva i knät. Hon tycker tratten är hemsk men utan den kan hon inte låta bli såret. Jag är så tacksam att det inte var något värre. Och om några dagar är hon bättre. Skall jag vara helt ärlig så är det trivsamt att få litet sällskap så här på nattkröken. Min rygg smärtar och att kunna klappa och pussa på min lilla vovva som pussar tillbaka är lugnande och jag tänker på annat än värken.

❤Med Kärlek❤