Ett dygn i vårt lilla paradis

Tänk vad det kan göra för själen. Det är inget märkvärdigt det lilla fritidshuset. Ett ruckel faktiskt. Men ett älskat ruckel. Det är inte huset i mina återkommande nattliga drömmar. Men det är vårt lilla paradis. Att vakna där är ljuvligt. Så tyst och stilla. Morgonstund med brasa i öppnaspisen och kaffe. På vintern med ullfilt i soffan och rejäla raggsockar. Under vår och sommar på verandan under tak. Kunna ha naturen utanför dörren är jag oerhört tacksam för.

Att längta tillbaka 

Ja,jag längtar tillbaka redan innan vi åkt mot staden på söndagarn. Jag börjar räkna ned för helg på onsdag redan. Hela hemmets fönsterbrädor är fyllda med skott och plantor. Dessa skall fraktas till “rucklet” när frostrisken är över. Tomater,gurka,paprika,chili, basilika belladonna, johannesört,maria tistel och mer än så. Denna vecka åker alla lökar ner i krukor.

Tröstar mig 

Genom att sticka det sista på mitt andra par sockor för året. Fler skall det bli. Målet är att ha sockor så de räcker hela nästa vinter. Jag byter från strumpor till sockar i september så det behövs ett lager. Ja, jag har det inte så tokigt denna måndag. Längtan,stickning och återhämtning efter en dygn med mycket sol och frisk luft. Önskar er en fin måndag.

Makens restgarns sockar. På två stickor. Mönstret är ett arvegods från lilla mormor.

❤Med kärlek❤