Semestertrubbel och budskap för fredagkväll och hela helgen.

0

 

Så tokigt

Jag har berättat tidigare att jag har djur. Både hundar och katter. Det härliga med att ha en liten sommarstuga ur det perspektivet, är att kunna slå upp dörren tidiga mornar. Och på bara fötter ta en sväng med hundarna utan koppel, trappor eller möte med arga grannhunden. Min äldsta hund har diagnosticerats med demens. Han är go och glad och trivs med livet. Dock är minnet inte vad det varit. Så han kan traska iväg litet hipp som happ. Så jag måste ha full kontroll på honom. Så även denna morgon. Jag ser att han är på väg ut från vår tomt. Jag gör mig så rolig jag kan. Iförd nattlinne,läsglasögon och håret på ända. Samtidigt som jag springer mot honom litet “busigt”. BAM!  Jag är så inne i vad jag gör att jag inte ser var jag slänger fram foten. Vilket resulterar i att jag med fullkraft smäller i ena tån i en stor sten!

Ont!

Ser på en gång att det inte blev så bra om jag säger så. “ringtån” sväller upp direkt, sned är den med… snedare än vanligt. På kvällen är den blå. 1177 säger avvakta. Brutna småtår görs det inget åt i första taget. Men fy så ont det gjorde!

Lök på laxen

Ja mitt i detta så har vi också öppnat hemmet för en pytteliten kissemissa. Hon får inte gå ut i år. Hon måste bli trygg med oss först. Så hela stugan är säkrad. Vi kallar den för kompostgallrens Forth Knox! Men nog sjutton lyckades lilla kissen smita alltid! Panik!

Kattjakt

Det var bara att snöra på sig vandringskängorna och bege sig ut på jakt. Då uppstår ä n n u ett problem. Min tå! Den är så krokig och svullen att jag knappt får på mig mina kängor. Men att klampa runt i skogen iförd foppatofflor är inte ett alternativ. Så jag pressar ner foten och håller andan av smärtan. Är det något jag kan så är det att förtränga smärta! Vi letar,ropar skramlar med mat. Ingen kisse. När jag som bäst haltar fram där i skogen trampar jag snett. Tar stöd med den fot vilken den onda tån sitter på. Det blixtrar framför ögonen, riktigt känner hur det knakar till. Hukade mig och tog stöd mot närmsta träd. Jag tänker att nu blir jag sittandes här. Undras om min äkta hälft kommer hitta mig?! För naturligtvis hade jag glömt min telefon hemma!

Plopp

Jag reste mig sakta, smärtan var i det närmaste borta. Så jag provade att stödja på båda fötterna. Då kände jag mer än hörde ett litet “plopp” i tån. Och vips bara så där var det inte mer än en ömmande känsla kvar. Jag går hem. Inte ett livstecken från lilla missan.

Tittut

Väl hemma ser jag att tån är rak och svullnaden börjat gå ner. Så med min medicinska bakgrund kan jag konstatera att den troligast varit delvis ur led. Nu hade det börjat mörkna. Och när jag sitter där på veranda trappen inspekterandes min tå. Så ser jag ett litet välbekant kattansikte. Där stod hon några meter i från mig. Avvaktande tittade hon på mig. Hon var hungrig det märktes. Så jag går in och hämtar mat. Den äter hon och jag får klappa. Men att ta upp henne går inte!

Hjälp

Dagen därpå kommer vår kattkontakt. Hon reser över två timmar enkel väg för att hjälpa oss. Och på mindre än två timmar är hon infångad. Vilken pärs! Den natten somnade jag ensam med lilla missan.  Resten av flocken inklusive maken fick campera på soffan! Hon lade sig tätt,tätt mot min kropp. Spann så högt,så högt. Under natten hade hon krupit in under mitt täcke och lagt sig på mina fötter.

Mer trubbel

Det händer mer här i vårt semesterparadis. Men det berättar jag om på måndag.

Budskap för i dag och hela helgen.

Tänk positivt! Att gräva ner sig i värsta möjliga scenario, skam och skuld som du gjort på sistone visar bara på den stress du utsatts för/ utsatt dig för.  Den är orsaken till dina obehagliga drömmar. Även dina återkommande tankar om allt som gått fel och kan/kommer gå åt fanders. Åter igen(se tidigare läggningar) sluta nu! Det är inget annat än stressrelaterat tankemönster. Vila och ta hand om DIG. Du märker snabbt under helgen att gamla blockeringar släpper. Det du upplevt som negativa händelser för dig visar sig vara tvärtom. Ett riktigt lyckokast faktiskt. ÄÄ Mikael står vid din sida. När självkänslan och självförtroendet sviktar,be honom visa dig vägen för förnyad motivation och tillit till din egen förmåga. Du själv skapar förutsättningarna och han stöttar dig mer än gärna. Han vill påminna dig om att be om hjälp. Bara då får änglarna ingripa.  Ensam är inte stark. Han sträcker ut sina händer och sänder sin kärlek och styrka. Du behöver bara be om hjälpen.

❤Med Kärlek❤

 

 

 

 

 

Dela.

Om skribenten

Missa inte våra intressanta artiklar

Läs fler artiklar på huvudsidan

Lämna en tanke