Det nya året kom med rivstart.

Så kom 2019

Nästan en hel vecka fick vi njuta av lugnet i lilla stugan. Nu ligger ett nytt år framför oss. Det blir spännande för vi har båda (maken och jag) nya arbeten. Och än är inget av dem mer än vikariat eller arbetsträning. Så hur livet ter sig till sommaren vet vi inte. Vi vet inte heller vilken skola vår blivande 13 åring går till i höst då högstadiet väntar. Jag hoppas fortfarande på den där oanständigt stora lottovinsten. Så jag kan få mitt bondkök med vedspis och såpskurade golvtiljor.

I väntan på drömmen

Så tar jag och dammar av mina akvarellfärger och målar min dröm. Det är med ovan hand och det blir som det blir. Men det spelar ingen roll. För i målandet finns även läkande och ro. Så skapa ni med. Utan pekpinnar och egentliga mål utan låt fantasin få fritt spelrum. Det ger så oerhört mycket för sinnet och själen.

Många är de mornar jag vaknat och drömt att jag suttit i det där lantköket. En dröm så verklig att den nästan går att ta på.

Vardag

Jag har varit sjukskriven arbetstränat och sjukskriven igen. Nu är det nästan precis två månader sedan jag började arbetsträna igen. Det är roligt,spännande och tröttande en utmaning, allt på en gång. Livet som sjukskriven är väldigt litet och noga inrutat för att jag skall orka mer än det nödvändigaste. Så nya rutiner och mer stimuli kan ibland vara litet tufft. Men så viktigt och främjade för själen att få vara i ett sammanhang utanför hemmets väggar.

Hundar,hundar och litet mer hundar.

Ja, om jag varit otydlig så är det hundar som sedan tio år varit min proffession,mitt yrke. Och så är det nu med. Det jag arbetstränar med är hundrelaterat till 100%. Så jag träffar underbara vovvar då och då. Och en av dem stannade kvar och vips blev hundkvartetten en kvintett. De hundar som flyttar hem till oss har oftast något som gör att de behöver litet exta omsorg. Denne krabat är inget undantag. Men de andra fyra hjälper till att träna nykomlingen.

Måste du ha så många?

Fick frågan – Måste du ha så många hundar?! Med en suck och några oj,oj. Nej det måste jag inte, jag kanske vill ha ännu fler vad det lider vem vet. Jag förstår inte varför det retar upp andra? Varför det känns så jobbigt för någon annan att j a g och min m a k e har fem hundar? Hundarna är och förblir min friskvårdsförsäkring. Jag kommer ut varje dag och i och med det får jag på mig kläderna och rör på mig även de dagar när kropp och knopp totalstrejkar. Tack vare det behöver jag ett minimum av starka smärtstillande och slipper äta antidapressiva mediciner. Ljuset luften,motionen. Koncentrationen det kräver att gå med fem hundar håller mig uppe och i gång. Ta bort dem ur mitt liv och jag tror inte jag kommer utan för dörren mer än i nödfall. Våra hundar och andras gör mig glad och än mer empatisk. De tränar mitt sinne på långt högre plan än många människor gör. Kanske är det sådant som skaver hos de som ojjar sig och har det jobbigt med att vi har fler djur än svenssonormen.