Sommaren 2017
Den sommaren var kaotisk på många vis. Jag arbetstränade med allt vad det innebar rent praktiskt. Jag kvar i staden make,barn och djur i älskade stugan. Jag pendlade ner på helger och lediga dagar. För när en arbetstränar har en inte rätt till betald semester. Och jag hade ju inte planerat för att få en arbetsskada som krävde lång sjukskrivning, uppsägning med mera. Det fanns inte ens i mitt medvetande. Enligt FKs handläggare borde jag sparat undan för detta. Men det hade jag inte gjort, min lön gav aldrig utrymme till någon form av större sparande.
Hundliv
Så jag räddade hundar på löpande band. En dag fick jag ett samtal om fyra hundar som behövde akut hjälp. Sent på kvällen, jag hade slutat för dagen. Men något fick mig att svara på just detta samtal. Mindre än ett dygn senare kom de till oss. Smutsiga, magra och väldigt rädda. Jag hade åkt ner till stugan för helgen och tillsammans rymningssäkrade vi sommarhuset. Våra egna hundar tog dessa gäster med ro.
Skräckslagen
En av de fyra hundarna var en knappt ettårig valp till två av de andra. En så kallad tjuvparning mella två kullsyskon. Skinn och ben och fullständigt skräckslagen. Han vågade inte ens äta. Mitt i allt detta hände det otänkbara. Han och hans pappa lyckades rymma från vårt “fort knox” av kompostgaller.
Sökandet och hjälpen
Vi letade och letade. Pappan kom självmant hem när det började regna. Men den lille nakne skräckslagne sonen stod inte att finna. Regnet öste ner. Grannar jag inte kände kom och letade. Själv var jag i chock, rädd så jag skakade. Jag ringde en av de vänner jag känner med klockren gåva. Hon beskrev vägen valpen tagit,hans sinnestämning och var han var där och då. Han hade sprungit längs en grusväg, över en annan väg. Befann sig vid vatten i tät växtlighet ett slags buskage nära ett stort dike. Han var rädd att han gjort något “fel”.
Ingen valp
Jag slängde mig ut med beskrivingen letade och letade. Men ingen hund. Dagen blev kväll och natt. De flesta djur rymmer inte långt särskilt inte rädda djur. De ligger för det mesta och trycker i närheten av hemmet. Men ingen valp fann vi. Sista promenade för natten delade vi på oss maken och elvaåringen tog valpens pappa och mamma med sig och jag våra och den fjärde extra vovven så letade vi i den mörka juli natten.
Det ringer i mobilen
Det är maken, han och dottern har hittat hunden. Tack vare halsbandet som har reflexer fick de syn på kraken i ett tätt buskage. Inte alls där jag tolkat min synska väns beskrivning av plats. Med hjälp av valpens pappa och bredbar leverpastej lyckades jag fånga in honom. Väl hemma släppte allt och jag storgrät länge.
100% rätt.
När lugnet lagt sig, och jag satt med maken och drack kaffe mitt i natten, läste jag ånyo beskrivningen från Veronica och a l l t stämde på pricken. Men jag hade utgått från att hunden sprungit i väg från baksidan av vår stuga. Så därför blev beskrivningen inte helt rätt i mitt huvud. Men han var exakt där hon beskrev. Över en grusväg och i ett tätt slybuskage mellan ett krondike och en nästan uttorkad bäckfåra. Utan hennes hjälp samt maken och dotterns bestämdhet att gå nästan en kilometer i mitt tycke “fel” riktning hade han kanske inte hittats.
Gåvan att våga
Bara veckor efter hade alla utom valpen fått egna hem. Men valpen gick inte att placera “bara så där”. Jag har jobbat med hundar på heltid, är hundfrisör och instruktör i en hel del “hunderi”. Men jag är ingalunda hundpsykolog. Så där stod vi nu maken och jag med tre egna hundar, och en skräckslagen extra hund. Veronica som hjälpte oss att hitta valpen gav mig något mer den där dagen. Gåvan att ha modet, att våga tro på de kunskaper och erfarenheter jag hade efter åren av heltidsarbetande inom hund. Men framförallt att lita på min intuition runt hundarna. Så här nästan ett och ett halvt år senare bor han kvar och heter Sparris. Han har blivit en riktig buse. Och framför allt är han inte längre rädd att han gör eller gjort fel.
Veronica finns på Tarotguiderna och jag rekommenderar henne med varmt hjärta.
http://veronica.tarotguiderna.se
Min gåva till er käraste läsare
Blir ett helgkort från Doreen Virtues änglatarot, ett sista för detta år. Med detta kort och budskap önskar jag er alla fina läsare Gott slut på detta år.
Budskap för lördag och söndag.
Denna helg är en tid för umgänge med vänner och/eller familj. Många av er planerar som bäst nyåret. Oavsett om det är stort eller litet finns alltid risk för litet gnissel mella de inbjudna. Samma för er som arbetar detta nyår. Änglarna ber er att ta några djupa andetag och inte ge er in i onödiga diskussioner. Lyssna men ta inte ansvaret för andras dåliga humör, missunsamhet eller grälsjuka. Nej njut av dessa sista dagar på året. Det kan bli någon slag oväntad bonus under helgen. Antingen en litet extra slant och/eller glädje över något som blev mer positivt än väntat. Slutligen, bry dig om de nära och kära. Låt denna sista helg på året bli en som är fylld med värme,vila och umgänge.
♥️Med Kärlek♥️
Följ mig gärna på FB. Eller skriv till mig för frågor om tarotläggning och änglabudskap.
https://www.facebook.com/mrsmagika/
mrsmagika@gmail.com