Drömmen

0

Drömmen

Jag minns sällan mina drömmar längre. Det är som en stängd dörr, om jag mot förmodan vaknar och minns är det mardrömmar som hänger sig kvar med sin ångest under dagen. Så det var så annorlunda denna morgon.

Vaknar med en mening snurrande i huvudet.

-Mamma är ledsen, hon skall inte vara så ledsen. Hon sörjer mig än. Men jag har det så bra,-titta!

Så får jag bilder som en skrapig film. Hon gör små piruetter och hopplasteg i det höga gröna gräset, där i skogsgläntan. Det mörka långa håret i fladdrar ikapp med det vita ärmlösa nattlinnet i bomullstyg. Ett gammaldags med veck och spets i nedre delen av kjolen rund hals med tre klädda knappar.

Så ger hon mig en bild av sig själv i profil. Ljus fin hy med en rak näsa och naturligt röda smala läppar. Det långa mörka nästan svarta håret är vågigt som av tidigare flätor. En svag doft av schampot Timotej som jag minns från min barndom,och tvål. Hon är väldigt söt och älsklig. Jag föröker få henne att berätta mer om sig själv. Hon skrattar och skakar på huvudet.

Barfota dansar hon vidare, ut och in i mellan träden i skogsbrynet. Där på håll säger hon.

– Vi ses igen, hälsa mamma, jag vet att hon älskar mig. Jag älskar henne med. Jag har det bra. När koltrasthonan går över gräset är jag hos henne.

❤Med Kärlek❤

Dela.

Om skribenten

Missa inte våra intressanta artiklar

Läs fler artiklar på huvudsidan

Lämna en tanke