Det lackar mot jul och ett par dagar med lugnare tempo väntar. Vi drar oss undan i vår älskade stuga. Denna höst och vinter har så här långt varit kantad av motgångar och prövningar på många plan. Nu blir det tid för reflektion , vila och att vara i nuet.

Det har varit så mycket som hänt. December slår rekordet i sorg. Jag har inte hunnit bearbeta eller ens orkat ta in dem till fullo. Så jag hoppas att tiden i lilla stugan skall få både mig och delar av familjen att reflektera i lugn och ro. Stämma av, känna och ta in allt som skett. Även se att vi haft en del fina saker som gjort att åtminstone jag orkat litet till.

I dag ringde FK…jag är fortfarande sjuk nog.

Jo det är sant. Jag har en ny handläggare.. Det var väl därför jag inte fick någon återkoppling på min fråga om att få arbetsträna som utlovades i oktober! Nu verkar det som jag kan få ha möte om det med handläggare och läkare. Redan i januari! Så håll tummarna. Inte nog med det. Jag är fortfarande tillräckligt sjuk för att uppbringa sjukersättning. Så vi kan betala räkningarna i december med.

Vill klappa katten…

Nu blir det med ett lättare hjärta jag dan före dan före dopparedagen kan sjunka ner i soffan där i älskade stugan. Med en knastrande brasa och den röde katten på magen. Stryka längs hans varma rygg med handen. Höra hans spinnande blanda sig med ljuden från elden i öppnaspisen.  Ja så får det bli. Och kanske kan jag där få sätta punkt för en del saker. Göra avslut på en del trist bagage. Förbereda för det nya året. Som jag vet kommer bli bättre. Hur jag vet? Ja, mest för att jag bestämt att så måste det vara. Men också för att en ängel viskade det till mig.

<3 Med Kärlek<3