Oskrivet

Gott nytt år alla ni vackra. Önskar att förra årets sista dagar var bra för er. Nu ligger ett nytt år framför oss en oskriven bok. Hur året blir vet vi inte i detalj. Men vi har alla drömmar och förväntningar på det som komma skall.

Mer mål än drömmar

Vet ni, jag väljer att inte drömma allt förmycket. I år har jag delmål och mål. Att drömma om saker och händelser blir en del i att hålla fokus. Istället för att huka mig för vardagens stundtals tunga ansvar. Blir drömmarna en del i att affirmera det jag är på väg att genomföra. Livbojen mot målen.

Sluta!

Förra året började tungt och fruktansvärt motigt. Under en av de få meditationerna jag “unnade mig” hamnade jag i gränslandet mellan sömn och verklighet (nu vet jag att det var en lätt trance). Tankarna som irrar sig in var, jag vill inte ha mer av detta. Orkar inte mer av ditten. Med full kraft hör jag i mitt vänstra öra en kör av röster unisont nästan ryta -Vi är inte intresserade av vad i n t e vill ha. Det vet vi redan! Tala istället om vad du vill ha!

Våga

jag blev både litet rädd och chockad. Samtidigt som det blev ett slags nedladdning av redskap, kärleksfyllda förmaningar och vetskapen om att det var dags. Dags att våga önska in drömmarna min mun slentrianmässigt talade om.

Det tog skruv

Resten av året var litet som att åka racerbåt. När jag äntligen accepterade och förstod. Att det största hindret på min väg var jag själv och ingen annan. Tja då rullade det på.

Vad hände?

Oj, vad hände inte? Två nya arbeten. Utbildning. Nya och gamla vänner slöt upp. Några gick vidare åt annat håll. Jag trodde att det skulle göra ont. Men det blev en befrielse.

Gå min egen väg

Den största förändringen är att jag vågar sätta värde på mig själv. Jag är värd allt jag får uppleva. Värd det som kommer till mig nu. Jag är inte värd att att få gå min egen väg. Den är min och jag äger den. Att få vara sitt sanna jag är inget en är värd att få vara. Det är en självklarhet.

Inte alltid en räckmacka

En kan ju tycka att jag låter som jag dansar fram på en bädd av rosor nu. Och ja, jag gör det. I bland! Andra dagarna sliter jag hårdare än någonsinn. Gråter av både fysisk och psykisk trötthet. Tvivlar på allt och särkilt på mig själv. Men den stora skillnaden är att jag är omgiven av mycket mer godhet, glädje, uppskattning och likasinnade. Energier och individer som tror på mig,vill dela med sig, lära av mig och följa med på livsresan. Göra sin egen med och parallellt med mig.

Överflöd

Abundance på engelska. Ett av de vackraste orden om ni frågar mig. Och det handlar inte om pengar. Det handlar om relationer, möten med andra, att få åka den där racerbåten.  Goda samtal, insikter som för livet vidare framåt och uppåt. Och med ett sådant vackert, kärleksfyllt överflöd följer nya förutsättningar.

Tacksamhet

Vad jag är tacksam över har förändrats. Från en påklistrad tvångsmässig tacksamhet över livet (som var skit helt enkelt) Till en genuin förundran över magin jag själv kunnat/kan skapa. Och den jag får vara delaktig i att skapa med andra. Den tacksamheten värmer hela kroppen och gör själen lätt,rörd och berörd.

Gå vidare

Ett engelskt klok ord har följt mig genom åren. Men jag har inte till fullo förstått innebörden “Don’t stay where you are tolorated. Go where you are celebrated” . Jag förstår det nu. Sista sms:et jag fick 2022 löd;

“Gott Nytt år min älskade kollega”.

Buskap för årets första vecka

Detta kommer från morgonens meditation och universum.

Stanna upp, ge dig själv tid och se veckan an. Landa i det nya året. Planera klokt och hållbart. Färre mål gör vägen lättare och mer målinriktad. Strö kärlek över dig själv hellre än andra. Stråla som den vackra stjärna du är. Stanna upp ofta känn in. Är det rätt. Vad säger hjärtat och kärnan i själen. Låt saker bero, sov på dem. Sätt inte gränser för din själ sätt gränser för de som tar av den utan lov.

❤️Met Kärlek❤️