Gamla jular, konsumtionshysteri och nya traditioner.

0

 

Det lackar mot jul

Och mycket händer i mitt liv. Arbetsträningen påbörjas på måndag. Min äkta hälft byter snart jobb. Så kommer snart julen. Jag älskar att pynta,göra blomsterarrangemang, fixa med julpynt,klappar och allt som hör julen till.

Konsumtionshysteri

Ryser när media skriker ut sitt köp,köööp. Billigt gjorda, fula leksaker som fotats för att skapa en dröm om just den dockan eller actionfiguren. Dyra kläder som säljs som “ett måste”.

Jag har varit där själv. Besegrats av köphysterin och viljan att ge barnen det som “alla andra barn” får i paketen. Klappar till släktingar som en bara träffar en gång per år dvs julafton. Skuldsatt mig med krediter och höjda lån. Och ändå aldrig riktigt kommit ända fram i klappjakten. I många år hade vi storjul flera av svärsläktens familjer och vänner. Mycket trevligt och uppskattat.

Med åren förändrades firandet. Det blev litet tradition att alla skulle ha julklappar “bara något litet för typ 25 kr”. Problemet var att med minst 8-15 barn och vuxna, kan ju vem som helst räkna ut att det blev en nätt summa lagd på onödigt krimskrams. Som ingen blev nöjd över heller. Samma med julbordet. Alla ville vi att ditten och datten skulle finnas.

Den där jävla sillsalladen

I många år föll min lott på att göra sillsallad. Varje år samma visa, skall jag verkligen göra den? Kan jag inte göra litet röbetssallad? Oh, nej alla vill sååå gärna ha sillsallad!  Jag gjorde den från grunden varje år. Och eftersom vi nio gånger av tio åkte hemifrån på jul skulle allt med. Småbarn med alla tillbehör, julklappar, mat och då även sillsalladen. Julen firades och enligt traditionerna fika med Kalle Anka, mat och sist klapputdelning. En evighets lång plåga för barnen och mig med för den delen. Ett paket i taget. Och alla skulle se och förundras över innehållet i varenda paket. Ja, julafton måste tett sig som en enda lång längtan och antiklimax. För när alla förbaskade klappar var öppnade var det dags för hemfärd. Barnen orkade inte ens se vad det var de fått än mindre leka med någon av klapparna. Allt packades ihop igen plus extra krimskrams. Och så klart en stor jävla skål med sillsallad knappt rörd,femtioelva ägghalvor och vispad grädde.

Det är annorlunda nu

Två av tre barn är vuxna. Och traditionerna förändrades, tack och lov. Ett tag firades julmorgon här hemma. För att det fungerade bäst, så de vuxna barnen hann med svärfamiljerna med sina respektive på jul med. I morgonrock avnjöts julfrukosten som ett enkelt buffébord. Sladdissystern fick öppna de flesta klapparna på förmiddagen. Roade sig sedan fram till Kalle Anka och julfikat. Klapparna har blivit färre för varje år.

När umgänget är julens glädje

 

Nu är de två äldsta utflugna och vi försöker turas om att åka till varandra. I år blir vi hemma hoss oss. Några dagar innan julafton. Och för första gången på länge ser jag fram emot att göra jul. Klapparna är planerade inte många men med kärlek uttänkta. Lika så maten, ingen sillsallad den har jag ledsnat på.

 

❤Med Kärlek❤

 

Följ mig gärna på FB. Eller skriv till mig för frågor om tarotläggning och änglabudskap.

https://www.facebook.com/mrsmagika/

mrsmagika@gmail.com

 

 

 

 

 

Dela.

Om skribenten

Missa inte våra intressanta artiklar

Läs fler artiklar på huvudsidan

Lämna en tanke