Det blir sällan som planerat.

0


I dag var det dags för ACT session. ACT är en terapiform för acceptans. Tänker inte förklara det närmare. Men kan varmt rekommendera er att googla på det.

Litet för bra för att vara sant?

Upp och iväg. Det kräver en del planering rent logistiskt. Våra hundar trivs inte med ensamtid. Jag har alltid haft arbeten där de kunnat var med. Eller så har vi kunnat tråckla till det med tider så de sluppit vara ensam mer än korta stunder. Nu ser det inte riktigt ut så längre. Välaktiverade kan de slumra och ta det lungt. Så allt måste klaffa.

Min ork är väldigt begränsad så även JAG måste planera för läkarbesök,terapi,sjukgymnastik, samtal i barnets skola etc etc. Nöjd med att allt klaffat riktig fint får jag ett samtal på tunnelbanan 12 minuter innan utsatt möte att det är inställt. Så det var bara att vända hem igen.

Svårt med sömnen

Ja det har jag sannerligen. I natt var inget undantag. Men det är skillnad att ligga och försöka somna då jag skall orka med att arbeta. Till som nu när jag är sjukskriven vilket är en av få lättnader. Jag KAN vila litet och hoppas på att sömnen kommer. I natt gjorde den det inte. Så jag bekantade mig med en Tarotlek jag impulsköpte för säkert ett år sedan. Den är inspirerad av den gamla ursprungskortleken som tarot korten sägs vara sprugna ur (Visconti-Sforza) och en av de mest kända lekarna(Rider Waite).

(Liz Dean Gyllene Tarot)

  Korten blir som vänner

Ja så är det. Min tredje kortlek som jag skaffade var just Visconti-leken. När jag fick den så kändes den helt fel. Den gav mig faktiskt obehagliga”vibbar”. Så den förpassades till hyllan i ”Häxskåpet” ja det kallar familjen skåpet med mina ”andliga” saker.

(Visconti-Sforzaleken)

Den här impulsleken kändes heller inte rätt när jag väl öppnade den. Saker och ting blir inte alltid som en tänkt sig helt enkelt. De där lekarna var INTE mina kompisar där och då. Men så har den guldiga fått hänga med i väskan till landet och legat framme ett tag. Och nu är vi vänner.

Den som väntar på något gott.

Ja, att kunna ha tålamod är inte alltid så lätt. Själv har jag tendenser till bråttom. Men utmattningssyndromet  gör att jag måste jobba med tålamodet. Och i stället för att bli frustrerad, faktiskt acceptera att det går inte fortare än så här och det är okej. Det är bra precis som det är. Jag har fått frågan flera gånger när jag lagt kort för någon. (och saker och ting inte går så snabbt som personen vill att det skall göra) Om jag inte kan lägga nya kort i samma fråga för att snabba på det litet. I bland kan det finnas mer information att få. Men än har jag inte kunnat ge svaret ja vi lägger nya kort för att skynda på utvecklingen. För det kan jag inte. Och till syvende och sist är det ändå den som får budskapen jag förmedlar som har sista ordet,som väljer väg och har makten att förändra sin situation. Det är bara en själv som kan starta en förändring av sig själv och sitt inre.

❤Med Kärlek❤

Dela.

Om skribenten

Missa inte våra intressanta artiklar

Läs fler artiklar på huvudsidan

Lämna en tanke