Det har gått en tid…

0

Det skulle vara en blogg i veckan. Men livet sätter krokben ibland. Det är som en blockering och skrivkramp. Vill berätta massor men vet inte vad jag skall börja. Livet är väl rätt kaotiskt och samtidigt ett slags stiltje i FK och  AFs klor… Det känns som lugnet före stormen. Under tiden de förhalar och krampaktigt hänvisa till stelbenta regler rinner tiden ut. För mig! Det erbjudande om arbetsträning kan jag nog arkivera. Vilken arbetsgivare kan vänta i över fem månader på svar??

Går…

Så jag går in i mig själv.. Försöker hålla mig flytande. Men fastnar… får inte ändan ur. Vissa dagar kommer hopplöshetens gråa filt över mig … Den luktar sorg och oro. Då försöker jag vända huvudet mot solen eller se på mina hundar som får mig upp och ut. Att inte längre få tillhöra oavsett om det är en bra eller dålig tillhörighet ett roligt eller trist sammanhang… Det är nog det tuffaste. Att känna sig som ett tuggummi som spottats ut när det mist smaken och nu hamnat som ett irritationsmoment under en sko. Jag vet att jag inte är ensam om den känslan.. Men det är inte enklare för det.

Mina stenar….

När det var som svårast förra året började jag måla om mina egenhändigt gjorda små trädgårdsprydnader i form av stenar jag hittat när vi grävt land och rabatter. Det fick ringar på vattnet. För att inte duka under av smärtorna i rygg och arm målade jag stenar. Det tar jag upp igen nu. Orkar inte så mycket men de ligger på arbetsbordet mina nya halvfärdiga stenar. Det är en och annan dörrstopp. Men mest är det mina ”en vän i handen” och änglasigillstenar som växer fram.

Mina änglar pockar på

Det ena ledde till det andra. Har massor med pärlor kvar sedan de äldre barnen var små. Jag ville ha en ängel på mitt altarljus. Sagt och gjort. Fram med pärlor och silvertråd. Sakta, sakta, med små rörelser skapade jag änglar.

Allt är gjort av det som redan fanns och sådant jag fått till skänks eller hittat ute. Det är något viktigt att få vara kreativ. Sedan kanske det inte är Picasso eller Rembrandt kvalité men så är jag ju ingen konstnär heller. I en galen värld är det mitt sätt att behålla vett och sans.

<3 Med Kärlek<3

 

Dela.

Om skribenten

Missa inte våra intressanta artiklar

Läs fler artiklar på huvudsidan

Lämna en tanke