För mig ger mina hundar mig kraft, ork, glädje och mening när kropp och knopp inte hänger med. Mina hundar ger mig den där kravlösa vänskapen och ovillkorliga kärleken som är så viktig för oss människor.

Med mina hundar jag haft och har känner jag sådan oerhörd glädje och tacksamhet. De gör mig nyfiken på det lilla. De hjälper mig att stanna upp andas och bara vara.

Därför blir det så svårt när ens bästa vänner i livet blir äldre och närmar sig det oundvikliga slutet på resan. Det går inte att undvika. Att få följa sin fyrbente vän från ung till gammal är  för många av oss hundälskare en återkommande ynnest. Själv har jag valt att ha fler än en hund. Samma med våra katter. Inte en utan flera. Det är liksom mest rättvist. För det mesta är talet tre återkommande tre barn, tre hundar och tre katter.

När vi äntligen fick litet andrum

Detta år har inte varit som jag tänkt eller som vi planerat i familjen. Rätt mycket tuffa saker har prövat oss gång på gång. När vi äntligen fick litet andrum… Blir jag sämre i min reumatiska sjukdom som inte utmattning och skadan i armen vore nog. Då finns de där våra underbara själsligt helande hundar…. Troget vilande vid min sida och tålmodigt stilla promenader med en stel och vinglig matte… Men vår lilla tik tacklar av och det går fort. Min lilla prinsessa. Vill inte mer. I skrivande stund sover hon djupt i bädden bredvid mig. Ovetandes om veterinärbesöket i eftermiddag.

Letar halmstrån

Jag famlar efter halmstrån och hoppas på mirakel. Fast jag ser i hennes ögon och hört vad veterinären säger… Det ser inte bra ut. Nej det ser inte bra ut alls. Och ändå hoppas jag att slippa gå från min veterinär med ett tomt koppel i eftermiddag.

<3 Kärlek <3