Sedan många år finns en önskan en dröm att kliva in i vår lilla stuga för gott. Att inte behöva göra den där resan in till storstaden på söndagen. Denna höstlovsvecka har jag och yngsta dottern planerat länge för. En hel vecka i stillheten. Här finns inga tv kanaler det finns ett knackigt internet, radio, gamla videofilmer och dito dvd filmer. Vi har böcker och pyssel om andan faller på. Så har vi stillheten.

Här är så lugnt och tyst i luften att man faktiskt kan höra vad man tänker. Med morgonkaffe, en knastrande brasa och kompakt tyst mörker utanför fönstret, ja då kan jag höra mina tankar. Och de kretsar ofta kring tanken att få bo och verka här. Få ta ett steg åt sidan ha ett lugnare tempo. Att kunna öppna dörren och kliva ut i naturen. Så behöver det vara nu för mig. Vi var på väg hade gjort en plan. Denna sommar skulle jag övningsköra som en tok. För att kunna ta det där välbehövliga körkortet. Sedan släppa taget och flytta…

I april gjorde jag mig illa på jobbet. Jag fortsatte jobba tänkte att det går över litet ont har jag ju jämt. Det gjorde det inte. Fyra dagar innan semestern kunde jag inte bruka min vänsterarm alls och det blev värre och värre… Sökte hjälp men blev nekad flera gånger att komma till läkare på VC. Efter att ha bytt vårdcentral fick jag en läkare. De trodde först att flera muskler var helt av bakom skulderbladet. det har gjorts massor med undersökningar men de ser inget…  En hel sommar försvann i smärtor jag inte önskar någon. Kvar är värk och en domnad arm och hand… sjukgymnastik, stresshantering, läkarbesök, försäkringskassa …  jag är vänsterhänt… kan inte arbeta… inte övningsköra, inget körkort. Det är motigt ibland. Känner stundom hopplösheten smyga sig på. Övermannad av oro för framtiden, ekonomi, arbete och känslan av att vara värdelös finns också där…  Då är det så ljuvligt att kunna höja blicken se ut på naturen. Fåglarna som väntar på fröer vid fågelbordet. Växterna som gått i vinterdvala. Veden min älskade make staplat. Allt det vackra ger mig ork att gå vidare. Att vara i stillheten att kunna höra sina tankar, de där tankarna som vardagen trycker bort. De viktigaste av alla tankar.

<3 Med Kärlek <3