Äntligen vår och budskap till er för resten av veckan.

Vårvärmen.

Så fantastiskt underbart med solen och värmen. Detta behöver vi alla. Denna vecka har jag spenderat mycket ute med hundarna. Tre av mina är nakenhundar av rasen Chinese Crested Dogs och måste ha kläder. Det är inte poppis alltid. Så grabbarna njuter lika mycket som jag över att slippa krångliga påklädningsprocedurer och ja de blir solbrända. Kai är svart och vit han bränner sig lika lätt som jag.  Gösta är mestadels svart och solen bekymrar honom inte. Lille Sparris ja han kom förra sommaren till oss. Men då så rädd att han inte vågade ut på några längre utflykter. Han har en ”choklad gen” och redan nu har lilla nosen fått en kanelbrun färg. Det skall bli spännande att se vilken färg kroppen får.

Här serveras frukost i det ”gröna”

 

Veterinärbesök

Årets första veterinärbesök avklarade vi tidigare i veckan. En sten föll från mattehjärtat hundarna är friska och de med krämpor mår bra trots dem. Och nästa vecka skall liten Sparris ta bort en del extratänder. Mina vovvar var så duktiga hos vår veterinär.

Liten Sparris på spaning

Budskap för torsdag- söndag.

Kortleken för dessa budskap är Wiccan Oraclecars

Veckan har präglats av reflektion och självkännedom så här långt och resten av veckan är inget undantag. Korta oc koncisa meddelanden har kommit till mig.

Torsdag

I  bland är det bra att ha litet is i magen. Det är inte alltid bäst med snabba beslut eller ageranden. Så försök att istället för att ”köra på” ta ett steg tillbaka och be att få återkomma i frågan. Då får du tänka igenom vad som är bäst för dig och kan se vad som gynnar dig just i denna situation.

Fredag

I bland tar du allt på litet för stort allvar. Du behöver litet roligt också. Att skratta är som att gråta, spänningar släpper och det blir lättare även om livet just nu känns litet motigt. Många litet jobbiga situationer kan kännas mindre besvärliga om du vänder på det hela och ser det från den mer ljusa sidan.

Lördag

Det är bara du som kan förändra dig och din situation. En knackig början kan det bli men håll ut. Du kan och vågar! Det kommer bli bra. För handen på hjärtat du är den som skapar magin i ditt liv ingen annan. Talesättet ”Du är din egens lyckas smed” ringer i huvudet.

Söndag

Även om du tycker att du inte har det du vill ha i livet. Så är det rätt fint ändå. I dag är en dag för reflektion. Vad andra har, som du vill ha. Men inte lyckats få till i livet kanske inte alls är vad du önskar egentligen. Fokusera på det fina i ditt liv och du kommer se att de gamla drömmarna och önskemålen faktiskt har skiftat fokus. Och ännu ett talesätt ”gräset är inte grönare hos grannen”. När en stirrar sig blind på andras ”lycka” är det lätt att glömma att den där lyckan säkert krävt en hel del för att uppnås. Och förresten vad är det som säger att det är deras lycka? så låt dagen gå i tacksamhetens tecken. Lyft blicken och se på riktigt vad du har i ditt liv du kommer bli förvånad.

❤Med Kärlek ❤

Måndagsblues och budskap.

En helg går så fort.

Och vips är det måndag igen. Att vara sjukskriven är ju inget självvalt. Att ”gå hemma” och vänta på samtal eller brev från FK, nästa läkarbesök, samtalstid, rehabutredningar. År i ett slags väntrum alá moment 22. Ja det är en oändlig lycka att helgen finns. Då får jag känna ett slags normalitet. Umgås med make och yngsta barnet.

Vår älskade stuga

Där är än ljuvligare nu när våren kommer med stormsteg. En tur dit blev det i lördags. Dottern hade med sig kompis. Tillsammans med sommarbästisen tog de två av hundarna med sig och var på en nästan tre timmar lång promenad. Medan maken bytte däck satt jag och lyssnade på fåglarna. Allt medan de kvarvarande hundarna sprang ut och in som det passade dem.

Drömmen

En dröm vore att kunna bo där. Den planen fanns. Den där våren jag skadade mig. Hade vi tänkt att jag skulle vika sommaren till att ta körkort. En intensivkurs. Utan körkort blir livet omöjligt med över milen till affären och mer till vårdcentral mm.  Istället låg jag i fosterställning och önskade bort smärtorna i rygg och arm.

Någon sade att allt är undanflykter 

Att vill jag ta körkort så är det bara att göra. Ja, till viss del är det  sant. Jag är skräckslagen i bilen. Fullständigt livrädd. Katastrofkänslorna övermannar mig och panikångesten exploderar. Men vi har jobbat på dem maken och jag. Så när jag kom så långt att jag vågade… så kom  skadan i vägen . Smärtan när jag skulle hålla i ratt och styra gjorde att jag inte klarade att koncentrera mig.

När smärtorna blev mer hanterbara

I dag har jag fortfarande hemska smärtor men vet mer vad som triggar dem så kanske skulle det fungera att övningsköra litet nu. Då griper hopplösheten in. För med mig sjukskriven sedan nästan två år, har ekonomin dränerats. Så en ”blåmåndag” som denna övermannas jag litet av hopplöshet och ”varför ens försöka”.

Då kommer min rädde hund

Sparris kryper upp i mitt knä och kräver pussar på sitt blyga vis. Han vänder upp kinden mot mitt ansikte. Och jag skall pussa. På ena sidan sedan andra och sist mitt på huvudet. Han är solen och hoppet en glåmig måndag som denna. Han viskar – Se på mig. Utan dig hade jag inte kommit så här långt. Pussa mig nu så tar vi kopplet och går ut sedan. Då mår vi bättre du, jag och de andra hundarna.

Budskap för måndag- onsdag kommer från Wicca Oracle cards.

Måndag

Allt är inte som du tror vid första anblick. Så ta ett djupt andetag och svälj inte allt som sägs eller görs utan att du bildat dig en alldeles egen uppfattning. Det kan också vara så att om du inte riktigt visar eller talar om vad du känner eller tycker i en fråga så får du heller inte det resultat eller var du önskar eller hoppas på.

Tisdag

Det du sår får du skörda är ett gammalt uttryck. Visst stämmer det. Nu kommer sol värme och njutning i naturen. Glöm inte att känna tacksamhet över det lilla i livet. Naturen kostar inget och kanske är det därför som så många undervärderar den och missköter den. Var inte en av de som skräpar ner och utnyttjar vår vackra natur. Ta med en påse ut i skogen och plocka med dig både ditt eget och andras skräp. Ingen blir mer tacksam än Moder Natur. Även i arbetslivet kan du städa litet och sortera dina arbetsuppgifter. alla idéer går inte att genomföra och en del kanske måste få stå tillbaka för att andra skall kunna fullföljas.

 

Onsdag

Ge och ta är något att fundera över. I bland kan det vara så att en ger mer än en får. Eller tvärt om. Tänk litet extra på vad du får och glöm inte att visa din uppskattning till den/de som är dig närmast. Jag får till mig att du som är i en långvarig relation kan behöva bjuda till litet och vara litet generös tillbaka.  Med vänliga och tacksamma ord kommer en långt.

Någon av er har glömt att balansera vänskapskontot. Allt behöver inte ges tillbaka i samma form som det du fick. Just nu har du ebb i kassan och vännen delar generöst med sig. Du kan återgälda på annat vis. Bland annat genom att visa din uppskattning.

<3 Med Kärlek <3

Onsdag dag för återhämtning och budskap.

Stanna upp ett slag.

Redan onsdag,För mig är det en av de dagar som går i vilans tecken. Avslappning, stilla promenader med hundarna, och om hjärnan orkar läser jag. Ingen radio eller tv och så litet sociala media som möjligt.

De enda dagarna i veckan många upplever att de ”äger ”sin tid är helgen. Det måste inte vara så. Och som levandes med svårt utmattningssyndrom och även rent kroppsliga sjukdomar så vill jag förmedla att är det så du känner är det dags att byta fokus. Jag gjorde det inte och sitter nu med facit i hand och tro mig det är inte värt det. Vi har bara ETT liv och vårt ansvar är att leva det till fullo på bästa sätt… för O S S inte för någon annan eller något annat. Så stanna upp ett slag i dag. Vänd ansiktet mot solen och känn värmen.

Här kommer budskap för torsdag till söndag.

 

 

 

 

 

 

 

Korten är från Mary El Tarot.

Torsdag

Hälsosamma förändringar behöver göras. Kanske har du precis börjat. Här finns inga genvägar eller undanflykter dessa måste helt enkelt göras och det vet du innerst inne. Låt dig inte nedslås om det inte fungerar fullt ut. Livsstilsförändringar är svåra och behöver få ta litet tid. Släpp inte taget, ge inte upp innan du ens börjat.

Varje gång du tycker du misslyckats slår du på din själ. Det som är ”du”.

Att göra så försvagar dig och försvårar för dig att lyckas med vad än du tar dig för.  Ge dig en klapp på axeln du ÄR bra. En kan inte lyckas med allt på en gång. Fortsätt på inslagen väg.

Fredag

Slutet på en situation som inte längre gynnar dig. Det kan kännas vemodigt och stråk av sorg kan komma över dig. Det är som det skall var. Släpp taget och du kommer se att det var mer en börda på slutet. Nu finns plats för något nytt att komma din väg.

Lördag

En intensiv vecka närmar sig sitt slut. Men allt är inte riktigt ”färdigt”. Ägna en del av dagen åt att avsluta små irritationsmoment i hemmet. När du börjar går det av bara farten. Dessa små irritationsmoment tar mer energi än du tror. Glöm inte att njuta och släpp in ren luft i ditt hem… vädra,vädra.

Söndag.

Nu är tid för en dag i vila och eftertanke. Det kommer tvivel på dina”förmågor” av något slag. Det finns ett visst mått av avundsjuka på något eller någon. Sluta genast,det föder inte något gott. Utan är som att slå på sig själv. Lyssna inåt och ladda dina själsliga batterier. Ge din själ, kropp och hjärta kärlek i dag.

❤Med Kärlek❤

 

Vårkänslor i kylan och budskap

Snön dröjer sig kvar

Och som jag längtar efter litet ljumma vindar. Det kommer,viskar vinden. Ha litet tålamod. Och det är sant. Tålamod är något som jag måste jobba med varje dag.

Skaparkraften

Haltar litet det här med skapandet. Spenderade ett par dagar bara med djuren i vår älskade stuga. Jag skulle skapa och vara i skogen. Men så blev det inte. Istället blev det mycket meditation,snåriga tankar och städning.

Denna helg så släppte något

Jag vaknade av att en låt fastnat i huvudet. En jag inte lyssnat aktivt på. Om och om malde den. Så jag gick upp. Det var omöjligt att somna om. Jag gör som alltid på mornarna här i vårt lilla paradis. Brygger kaffe och tänder en brasa. Njuter den första koppen med endast brasknaster som sällskap. Alla sover utom jag. Sätter på radion och där är låten. Bo Sundströms karismatiska röst ”en sländas andetag”. Det blir inte tydligare än så.

Fram med penslar,färger

Jag målar, och letar information om trollsländor halva lördagen. Och mer pockar på… Samma procedur i dag.. Och nyckelpigan kom på papper. Båda är de djupt förankrade i folktron och när vi kristnades togs de över av munkarna. Dock var det tydligen svårare att få hedningarna att acceptera den anpassade versionen av  sländan. Vilket resulterade i många öknamn allt för att svartmåla och förstöra. Vad sägs om ”Wasser Hexe” på tyska, vatten häxa det tycker jag är ett vackert namn men under medeltiden var det med säkerhet skräckinjagande. Andra namn på både nyckelpiga och trollslända är Freja. Det heter förövrigt vår äldsta. Så nu finns de då på papper. Inte riktigt färdiga men oj så roligt det var att måla med akvarell igen.

 

 

Så kom det budskap mitt i allt!

Ja exakt så mitt i allt var jag tvungen att dra tre kort åt er. För måndag till onsdag. Korten jag använde i dag kommer från The Mary-El Tarot. De tolkas från vänster till höger.

 

Måndag:

Du slarvar en del med dig själv.  Både själen och fysiken får lida. Försök finna balansen. Den finns inom dig och du behöver inte leta. Planera veckan med litet mindre för andra och mer för bara dig. Kortare dagar,mer utevistelse och sömn.

Tisdag:

Undvik tjafs,gräl och dispyter idag. Om inte det går försök vara ”den stora” och gå inte in i konflikter skapade av andra. Sätt dig över det. Tiga ÄR guld.

Onsdag:

Sök svaret på frågan innan du levererar ett svar. Det hänger litet ”grus”kvar från tisdagen. Men du är den som faktiskt reder ut det. Du serverar en sanning som varken är sötad med fjäsk eller saltad med pekpinnar. Hejja DIG!

 

❤Med Kärlek❤

 

Jag har en FB sida där jag visar mer av mina alster välkomna att titta in.

https://www.facebook.com/mrsmagika/

 

Kreativiteten på tapeten…igen.

En vän frågade om relationen till stenar och kristaller i ett forum hon driver….

Den frågan öppnade en dörr. En jag inte velat glänta på, snarare inte vågar kanske. För med den öppen är jag tvungen att se en del svåra och inte helt igenom bra,trevliga eller snygga sanningar om mig och min omgivning.

Överpresterande

Att göra allt i sin makt för att bli sedd,accepterad och älskad och ändå alltid falla på målsnöret. Kravla sig upp på fötter igen bara för att falla in i samma hjulspår,om och om och om igen. Att helt stänga av för att orka arbetslivet. Att inte ens ha så mycket självrespekt att klara av att låta ett ”nej” vara bara nej. I stället lät jag mig manipuleras till att säga ”javisst”. Allt för att duga,passa in i ”laget Sverige ”.

Det är ingen lätt sanning att bära. Hur kunde det få gå så långt?

18 april 2016
Då skadade jag mig på mitt dåvarande arbete. Min ork var på bristningsgränsen utmattningen flåsade mig i nacken. Hela mitt väsen skrek inombords. Men sjukskrivning var det inte tal om. I maj sjukskrevs jag 25% för att mitt utmattningsyndrom blossat upp. Men jag sade bestämt nej till heltidssjukskrivning som starkt rekommenderades.

Så trots smärtorna och en förlamande trötthet fortsatte jag jobba.

Sista vecka i juni gick det inte längre. Och det blev värre. Smärtorna var hemska. Fem ynka dagar innan semestern kollapsade jag,dukade under av smärtor i ryggen. Någon hjälp från vc eller akut fick jag inte.

För att härda ut smärtan målade jag stenar.

Jag hade gjort det tidigare men då som pynt till trädgården.. Nu blev det små små stenar. ”En vän att hålla i handen” Större stenar blev dörrstoppar.

Stenar har alltid funnits i mitt liv.

Deras former olika textur… färgerna.. När barnen kom hem med sina stenar så fick de vara kvar. Allt radades på fönsterbänkar och där de fick plats. Så gjorde även jag med min mormor (som också plockade stenar) när nyhetens behag lagt sig sorterades de finaste ut och sparades. 

Uppvaknandet

De målade stenarna blev startskottet för uppvaknandet av min kreativitet. Den jag helt stängt av för att orka arbeta heltid efter en svår utmattningsdepression som ledde till utmattningssydrom… nästa sex år utan att skapa, bara jobba. Det var/är en svår läxa att lära…

Stenar byttes mot garn..

Jag började sticka i ruset av smärtstillande. Ja så var det. När jag äntligen fick träffa en läkare och fick morfin kunde jag klä mig själv ,och hålla i stickorna. Långsamt långsamt. Första paret sockor tog nästan ett år att göra. Det andra paret ett halvår. Då började jag sy raka sömmar. Vetekuddar, ett almanacksöverdrag.

Så kom lusten att rita

Utan någon kunskap, utbildning eller särdeles speciell talang så ritade jag det som kom till mig rakt upp och ner. Mitt i allt ville flera beställas av mig. En sten eller en tavla. Då försvann glädjen i skapandet. Prestationsångest och rädslor att inte duga, att andra gör det bättre kom tillbaka,som en kalldusch.

(Fyra av många bokmärken som jag inte kan sälja …för jag vet inte vad de är värt för någon annan)

Sensmoral

Jag slutade inte denna gång. Jag insåg att min enda drivkraft är min lust. Orken är borta och lust dör av prestationskrav. Sp jag bytte tillbaka till stickorna. Ingen kan önska sig /beställa sockor av mig. Leveranstiden är oändlig och utförandet sisådär. Sensmoralen i detta långa inlägg. Tappa inte bort din  kreativitet vad den än är. Den är läkande och behöver vara en del av dig. Omge dig med dina alster strunta i om vännen,grannen eller din partner är så mycket bättre än dig på att göra vad du mår bra av att göra! Vila i skapelseprocessen. Den ger dig andra vägar att angripa det jobbiga du går igenom och det är en gåva till dig. En livsviktig självkärlek.

❤Med Kärlek❤

Det kommer till en punkt

Krampaktigt håller jag fast.

I saker, alla böcker jag läst. Som jag aldrig kommer läsa om. Jag har haft näst intill fotografiskt minne för texter innan utmattningssyndromet. Så att läsa en bok två gånger har aldrig funnits på min karta. Ändå har jag envist hållt fast vid dessa och samlat ett bibliotek med allt precis allt jag läst. Kännt en slags stolthet i att jag läst brunnit för berättelserna. Gömt mig i böckerna när livet varit skrämmande.

Jag slet ut mitt hjärta 

När jag rensade ut tre bokhyllor. Även skitböckerna de med hopplöst dålig handling har haft betydelse. Men någonstans måste hamstringsbeteendet ändras. Jag har inte plats att ha allt. Det blir inte lättare att den äkta hälften är en samlare med…. kan vara bra att ha. Är på innerligt trött på ”bra att ha”.

Fortsatte med bestick

Hur mycket bestick kan en familj behöva??? Jag har sorterat rensat allt överflöd här hemma. Och vet att det nog är lika mycket i lådorna på landet.

Det slutar inte där…

En flyttkartong fylld till bredden med fotografier från makens och min barndom vår gemensam ungdom och vuxenliv. Bilder på våra underbara tre barn. Och där försvann jag ur bild. Successivt och systematiskt raderade jag mig själv. Gled undan gömde mig bakom kameran. Med tiden blev jag överviktig. Och bröts ner inifrån och ut. Skämdes så att inte ha kontroll att inte klara av att hålla vikten. Värk,stress och överprestation. Och sorgen att inte räcka till att aldrig riktigt ”duga” varken i mina ögon eller andras. Att alltid behöva konfronteras med ord som -guud vad fet du blivit. -Det behövs inte mer på din tallrik. -Om du skulle ta och banta litet. Så där ligger tre barns uppväxt i bilder… med minnen som jag inte finns med i. Varför behöver vissa människor bekräfta sig genom att trycka ner genom att utnyttja andras sorger och svagheter? Så oerhört onödigt och väldigt egoistiskt.

Jag fortsätter

Litet i taget. Tömmer jag hemmet på onödigt materiellt överflöd. Sorterar,slänger och packar. Då finner jag tygasken. Asken med den knallgröna sidensjalen och de virkade vita handskarna med ljustbrunt läder. De doftar fortfarande av henne. Jag behöver bara blunda och dra in blandningen av Chanel no 5 och Shalimar som en smekning mot min kind. Jag förnimmer hennes röst. När hon läste för mig. För ett ögonblick är jag barn igen. Mormor. Den asken sparar jag. Alla minnen behöver inte sorteras.

❤ Med Kärlek ❤

 

Så kom vinter

När många trodde det var över

Så kom vintern precis som förra året nästan på dagen. Knarr under skorna, solens värmande strålar. Dess ljus förvandlar snön på marken till drivor av gnistrande diamanter. Det är så vackert.

Skamsen

Längtar jag till våren. Känner mig otacksam för att jag inte njuter som jag brukar av denna sista skälvande vinter. Bores grande finale. Jag är trött på kylan.

Vill gå barfota

Där i gräset och sitta vid min lilla Ek. Blunda och känna vårens dofter. De om kvällen,som viskande lovar sommar. Somna i paradiset med fönstret på glänt. Bara naturens ljud som vaggar det trötta sinnet till ro.

❤Med Kärlek❤

 

Att hjälpa en hund

Inte så smart

Ja det har väl inte undgått någon att ett av mina största intressen är just hundar. Det intresset förde mig till ett nytt yrkesval. Så här i efterhand var det kanske rätt korkat.  Att slita ut det sista av kropp och knopp för den drömmen. Men nu är det som det är. Jag fick förmånen att arbetsträna med omplacera hundar i ett halvår. Vår familj valde att hjälpa några under makens semester. En av dem var en oerhört rädd hund. När arbetsträningen avslutades valde vi att behålla den lille kraken. Från att ligga i en slapp hög och skaka och inte ens våga äta mat till att äta varje dag och trevande börja söka kontakt… vi ville att han skulle fortsätta utvecklas här hos oss.

Vi döpte honom till Sparris 

Blek,mager på långa skrangliga ben. Liknade han en sådan där vit sparris på burk. I dagarna hittade jag bilder på hur han såg ut innan han kom till oss och första tiden hos oss. De tänker jag inte dela med mig av offentligt. Så sorgligt var det.

(Efter tre veckor hos oss)

Djur är helande

Men ibland behöver även djur helas. Som långtidssjukskriven i en evig nedåtspiral var jag tvivlande och velade länge innan vi tog beslutet om att låta honom stanna. Skulle jag orka? Att läka både honom och mig? Jag(vi) hade ju redan tre hundar alla med litet särskilda behov. I bland måste en bara ”tuta och köra” vilket jag blivit så dålig på. Jag är alltid rädd att inte orka och i och med det misslyckas.

Lättare än jag trodde fast svårare

Ja lille Sparris kräver inte annat än tid och tålamod. Och det kan bara nog så svårt. Sju månader har det tagit att få honom att äta… VARJE dag. Sparris är fortfarande livrädd för älskade maken. Maken försöker på alla sätt vara undvikande och ge Sparris utrymme. Nu har vi kommit så långt att Sparris inte längre gömmer sig när maken kommer hem. Utan med skräckblandad nyfikenhet kikar fram i dörröppningen till hallen. Och när maken sover så är det Sparris som ligger ihopkurad vid makens knän.. Att läsa hans språk som är så blygt och försiktigt. Ja att se och förvalta de oerhört små framstegen han gör. Det kan vara nog så svårt.

När min egen vård uteblir

Ja så är det ett vacuum inget händer och rent ärligt så ger jag upp. Då som nu lägger jag focus på våra hundar. De hjälper mig ut och vi promenerar långa sträckor. Sparris har från att lägga sig platt på marken nu börjat uppskatta att gå ut. Han sätter sig vid dörren när han tycker det börjar bli dags.

Se saker ur ett annat perspektiv

Det gör jag när jag är med våra djur. Lille Sparris har inte upplevt mycket innan han kom till oss. Jo så klart men jag tänker på miljöträning. Han fyllde ett år den 11 juli förra året. Och jag har fått uppleva hur han njöt första gången han såg och kände ett regn. Hans förundran över snön har inte lagt sig än. Han vill smaka och äta upp all snö. Att hela en hund är allt att hela sig själv. Det hjälper mig att se det lilla i det stora. Att skynda  l å n g s a m t. 

Att stressa fram något

Nej det går inte med någon hund. Och det går inte för mig längre heller. Det blir bara sämre av press och de dagar när jag tvivlar och vill skynda på mig själv. Då behöver jag bara se på Sparris så blir jag påmind om att stresstiden med många bollar i luften. Den kan inte och får inte komma tillbaka.

I dag är det vilodag 

Vila är viktigt både för hunden och människan. Så vi rastar oss kort och vilar bland filtarna i soffan. Jag läser och hundarna ligger tätt tätt intill. Så vila skönt i helgen. Ta dig tid att göra det viktigaste av allt…. ingenting!

❤Med Kärlek❤

Födelsedag, Lunchsällskap och Imbolic.

Ett år har gått.

Helt otroligt ett år sedan jag fyllde jämt. Det känns inte så. Men en snabb tillbakablick i vad jag själv tycker varit ett händelselöst år i motvind har ändå innehållit en del ljuspunkter. Så jag lägger det till minnena och startar ett nytt år från och med nu. Födelsedagen firades inte nämnvärt. Men jag bestämde mig för att rita litet till och vara ute i den soliga vinterdagen med mina hundar. Mindfulness. Och det var verkligen tur. För vår livlina den gamla trotjänarinnan Henne Majestät drog en djup suck och stannade. Utan bil blir det svårt och vi kan dessvärre inte lämna in den på en dyr verkstad för snabb lagning. Utan får vänta till vår verkstadsman kommer tillbaka från semestern…. så ingen stughelg i sikte på länge än. Och ja jag blev väldigt ledsen. Och så klart orolig. Jag sparar till en operation för min ena hund. Inte väldigt akut då det gäller att dra några tänder som han inte tappat som valp men nödvändig. Därför var det ju bra då att jag tog ut glädjen i förskott annars hade det blivit tunnsått av den varan.

Lunchbesök

Dagen efter födelsedagen kom kär vän på besök. Och då passade jag på att laga mat. Det blev saffransdoftande fisksoppa (eget recept) med vitlöksbröd och till efterrätt serverades hemgjord äppelpaj med lättvispad vaniljgrädde.

Kreativ och oavslutade ”projekt”.

Jag tycker om att pyssla med massor av olika saker. Och jag vill så mycket men orken finns inte alltid. För några år sedan åtta mer bestämt fick jag en liten fotpall. Den behövde ny klädsel… ja och det har så klart inte blivit av. Men i helgen fick jag litet ”jädrar anamma” och pallen kläddes.

Mer kreativitet 

Jag ritade en del denna vecka. Det är riktigt roligt. Att våga utan andra krav än att det skall avslutas. Två bokmärken och en del av ett större projekt fick jag färdigt.

                    (Bokmärke 5×15cm)

             (Del av ett större projekt)

Imbolic

Jag tycker om de hedniska traditionerna och som novis studerar jag dem och finner en glädje att uppmärksamma dem. Om så bara för mig själv. Denna helg inträdde Imbolic. Ett löfte om att våren är på väg. Ljuset återvänder. För mig känns det naturligt att ”fira” Moder Jord och även visa tacksamhet över de gåvor hon så generöst ger oss.

Tarot och formerna runt det.

Jag vill dela med mig av mina kunskaper i ämnet. Men har inte riktigt hittat formen för hur och hur ofta än.  Men tids nog kommer det med.

❤ Med Kärlek❤

Den livsnödvändiga kreativiteten.

Så blev det måndag igen. Som sjukskriven och borttagen ur sammanhanget arbete är måndagar inte den bästa dagen. I mina ACT samtal kommer jag tillbaka till vad kreativiteten betyder för välbefinnandet. Att sitta med den där sockstickningen. Långsamt,långsamt se hur sockarna växer fram. Ja inte går det undan precis.

Att våga göra utan nedsättande..

Ja det där med prestation sätter ofta käppar i hjulet för mig,det är jag inte ensam om. Men det är alltid lättare att se det hos andra. Hejja på dem i deras kreativa gärning. Medan jag själv låter Jante och olyckskorparna viska från mina båda axlar. Dit de flyttat utan att be om lov. En av mina ”läxor” från terapeuten är att göra något kreativt VARJE dag! En utmaning. När de där oinbjudna hyresgästerna på mina axlar viskar fult -Du kan inte, du har inte rätta kunskaperna, sluta och gör något vettigt istället. Men en läxa är en läxa. Om så bara fem minuter med sockstickningen. Det har börjat lätta. Och målet för mig är att avsluta påbörjat pyssel utan att lägga värderingar i utförande eller kvalité. Så jag syr,ritar,målar och lagar mat. Inte allt på en gång. En sak i taget. Sakta sakta.

Hittade mina tuschpennor. 

Inspirationen har varit låg. Hela december och januari har den ena infektionerna avlöst varandra.  Den redan knappa orken har reducerats till det mest nödvändiga. Men det har trots det kliat i fingrarna. Min hemläxa börjar ge mersmak. Hittade tuschpennor i mina gömmor. Har egentligen aldrig använd tusch. Så det är ett nytt material för mig. När sömnlösheten satt klorna i mig ökar min stress. För att lätta på den började jag rita. Och det var fantastiskt roligt. Har inte ritat på över 20 år.

Släpp prestigen

Precis så sade jag till mig själv. Bara skapa. Strunta i att alla som målar i din närhet är bättre och mer kunniga! När de tankarna fick ta plats,då krälade snyltgästerna på mina axlar in i varsin skamvrå. Där kan de stanna tycker jag! Säger som en av döttrarna sade som liten när systern påtalade att hon sjöng ”fel” i en ABBAlåt. Jag får sjunga som JAG vill!

Alltså; jag får rita som jag vill! Och det får DU med!

❤Med kärlek ❤